Wish i could go back
När jag var mindre så tänkte jag otroligt mycket, de fanns många frågeteckan och saker jag inte förstod. Jag oroade mig mycket, var rädd och blyg. Jag skulle verkligen vilja gå tillbacka i tiden och säga några saker till mig själv. Jag är inte så gammal och de skulle säkert kännas ännu bättre om 10 år att skriva ett brev till mig själv som liten för jag skulle veta så så mycket mer. Jag skulle säga att jag inte behövde vara så rädd och blyg, att jag skulle ta plats, mer plats och våga vara mig själv. Jag trodde att jag ALDRIG skulle få ett riktigt förhållande att ingen skulle bli kär i mig, jag trodde de här på allvar. Jag var lite av en tönt, eller inte tönt men blyg och inte snyggingen eller den populära som liten.
Jag vill inte bli liten igen som många vill, ja de var ofta lättare i skolan. Men de var mycket som var jobbigt, mycket man inte förstod. Man undrade och tänkte så mycket. Man kunde inte bestämma någonting själv, om man ville ha en glass kunde man inte köpa en, om man ville gå någonstans kunde man inte de utan en vuxen, man kunde inte träffa en kompis spontant eller bara ta en fika efter skolan. Man kunde inte ringa ett samtal till sin bästa kompis när man var ledsen. Visst var livet enklare på visa plan, men jag älskar livet nu. Jag undrar om jag skulle ändra något om jag fick gå tillbaka i tiden. Eller berätta något för mig själv. Jag vill inte ändra något inte en sak, för då hade jag inte varit den jag är nu och inte haft de vänner och pojkvän och de jag har just nu. Jag skulle varit någon annan stans i livet, kanske finns små saker jag skulle ändra. Men helheten älskar jag. För tänk om jag aldrig hade gått i den konfa grupp jag gick, och tänk om jag aldrig hade valt att bli ledare då hade jag och Rebecca aldrig träffats och jag hade inte haft världen bästa kompis. Eller om jag inte gick på den där festen där jag såg Arman, inte för att de var en rolig fest men vi var på väg att inte åka dit. Men vi åkte och jag träffade honom.
Och om jag fick berätta något för mig själv så skulle de vara att allt blir okej. Att jag ska sluta tänka så jävla mycket, jag tänker fortfarande en hel del. Arman brukar kolla på mig ibland och säga: sluta tänk så mycket Wendela. För jag tänker så mycket hela tiden, och han ser de på mig. Vad skulle ni berätta för er själva, eller ändra? Vill ni bli små igen?
