theroow.blogg.se

Rebecca & Wendela

Rebecca - läsvärt

Djupt, Rebecca Permalink0
 
Vi är människor. Vi har känslor som är trotsiga likt fyraåriga barn, det är inte alltid lätt för oss. Vi hamnar i situationer där det känns som hela vår värld ska rasa i samman, man skriker varför medan tårarna rinner hejdlöst längst kinderna. Vi lyssnar på låtar med tunga textrader alldeles för högt för att stänga ute omvärlden. För ibland är det tuffare än vad vi kan hantera. Uttryck som "tiden läker alla sår" känns bara som en utsliten klyscha utan verkan, för det verkar aldrig någonsin komma något solsken. Inget känns längre självklart, folk är sjuka, kärleken lämnar en med ett brustet hjärta och folk är opålitliga. Allt känns bara som är grå dimma.
 
Men det gäller att kunna se igenom dimman. Det är svårt och vägen kommer aldrig någonsin vara lätt. Du kommer möta på uppförsbackar och snubbla när du känner dig som svagast. Men det handlar om att kämpa, även om du inte ser ett skit för att maskaran rinner, eller om vinden slår dig i ansiktet - fortsätt. Det är svårt, så himla svårt, jag vet.. Men varje människa har en inre styrka, plocka fram den och res dig upp! 
 
Nicole (här)

Ensamheten

Djupt, Rebecca Permalink1
Såhär, lagom efter sommaren, när hösten har letat sig fram så letar sig även ensamheten fram. Alla skaffar pojkvän/flickvän och verkar ha "the times of their lives". Tänk om det alltid skulle kunna vara så fantastiskt? Hela tiden, tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan, året runt, livet ut. Hur underbart vore inte det? Att allas liv såg ut som att de kom direkt från Tumblr, att alla lever livet fullt ut varje dag, inga problem, inga bekymmer. När löven faller och människorna går hand i hand så finns det de som känner sig mer ensamma än någonsin. Hösten känns inte orange och härlig utan gråbrun och dyster. Fatta att få gå hem till sin favorit varje dag och mysa ner sig med en kopp te framför en halvbra film och sedan sova tillsammans för att starta nästa underbara dag tillsammans. Tänk om alla kunde ha det så? Men nu är det inte så och det är det man får utgå ifrån. Ensamheten är både negativ och positiv. Man hinner tänka otroligt mycket vilken kan leda till bra svar på frågor man ofta ställt sig men det kan också leda till att man känner sig mer ensam än någonsin. Känslan när man vet att vissa har det så fantastiskt och så sitter man hemma själv, framför datan, precis som alla andra kvällar. En lätt depression smyger sig på sakta men säkert. Man vill bara träffa någon som man klickar med och som man kan sitta vaken hela nätterna med och diskutera, sova, mysa, gråta eller skratta med. Någon som gillar än för sitt riktiga jag. Varför finns den här ensamheten? Vad är den bra för? Om man inte väljer den frivilligt menar jag? Förstår mig inte på det. Men den måste väl fylla någon funktion? En svår fråga med ett oklart svar.

Boys

Djupt Permalink3
 
Jag tror alla tjejer någon gång har känt den där känslan att de skulle vara lite mysigt att ha en pojkvän. Att ha någon som älskar dig för den du är och som ger dig de där lila extra. Nu är jag inget proffs inom kärlek, och jag tror ingen kan lära sig allt om kärlek. Varje samtal med en kille, varje dejt och varje förhållande är en erfarenhet där du lär dig lite mer. Men hur ska man våga ta de där steget att börja prata med killen du har spanat in. De viktigaste är att du är självsäker i dig själv och vet vem du är som person. För de finns inget snyggare än en tjej som är självsäker och vågar vara den hon vill. Ingen kille vill ha tjejen som sitter tyst i hörnet och inte har några åsikter. Så jag tycker du ska ta en dag när du känner dig lite extra självsäker, eller lite extra snygg. Om du inte känner killen innan kan du försöka ta lite kontakt via någon social media. Börja följa honom på insta, lika en av hans bilder, lägg till honom på facebook. Så att han märker dig och ser dig. När ni vet vilka varnadra är så är det bara att köra. De kan börja med att ni hälsar, säg hej i skolans korridorer eller vart du nu brukar möta den här killen. Sedan kan du försöka säga något mer nästa gång, sätt upp små del mål. Man kan fråga så enkla saker som om en läxa, bara för att få lite kontakt. Så den här killen kan märka hur du är. 
 
Försök sedan göra så att ni kan ses, ses kanske på en fika. Jag tycker absolut man ska ses på ett sätt där man pratar. Ta inte en bio liksom. Men innan jag ska träffa en kille på riktigt första är jag alltid sjukt nervös. Haha! Men de är helt normalt. Jag brukar ha på mig något jag känner mig fin i och sedan försöka vara mig själv så mycket som möjligt. Prata om dig själv, men lyssna också! Ställ frågor om honom, skratta, ha kul. Tänk inte att de här är din framtida pojkvän tänk att du ska lära känna en ny kompis. Jag är alltid jätteorolig innan att samtalsämnen ska ta slut men de har aldrig hänt. De finns så mycket att prata om och bjud på dig själv så han lär känna dig. Försök inte vara någon tjej du inte är. Och om de av någon anledning känns som om de gick sämst på den här fikan, promenaden eller vad ni nu ska göra så är de ingen fara. 
 
Om du verkligen känner att ni hade mycket att prata om och klickar så kommer säkert han känna samma sak. Om du föreslog första gången att ni skulle ses, låt han få bestämma nästa gång. Så att båda är med på de hela. Om han inte hör av sig, eller om de inte blir något mer deppa inte ihop över de. Försök tänka på de som en erfarenhet. Varje "dejt" eller vad man nu vill kalla de kommer de kännas lättare och lättare. 

Detta gäller ju självklart om det är både en tjej eller en kille som du vill lära känna och komma närmare!
Till top